Forskning

Våldsutsatta kvinnors hälsa

Forskningen inom området visar att våldsutsatta kvinnorna har en sämre psykisk och fysisk hälsa än normalbefolkningen – PTSD, depression, självskadebeteende, riskbruk av alkohol och fysisk ohälsa (psykosomatiska symptom) är återkommande hälsoproblem hos kvinnor som blivit utsatta för våld (sexuellt, fysiskt och/eller psykiskt) (Källa: Heimer, Gun (2014), Våldsutsatta kvinnor. Samhällets ansvar). Studier visar även att kvinnor placerade på skyddade boenden ofta är traumatiserade och har stort behov av psykosociala insatser, både praktiskt och känslomässigt stöd, samt kvalificerad kris- och traumabehandling.

Stöd kring våldsutsatta kvinnor

Hur stödet omkring de våldsutsatta kvinnorna ser ut har också visat sig ha betydelse för kvinnornas mående: placeringens längd på skyddat boende och innehållet av insatserna har stor betydelse för kvinnornas mående, och några studier visar att de stödkontakter och psykologsamtal som kvinnorna har haft inte alltid har varit tillräckliga med tanke på det våld och hot som de utsatts för. (Källa: Enander, Viveka et al., (2013), Att följa med samtiden – kvinnojoursrörelse i förändring, Eliasson, M. (2006), En kunskapsöversikt. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer, Pilar Reyes, M. (2008), Skyddat boende för personer som utsätts för hedersvåld.)

Gällande olika samhällsinstansers arbete (socialtjänsten, skyddade boenden, andra myndighetspersoner) visar tidigare forskning att planer för utslussning och fortsatt stöd efter det skyddade boendet saknas i många fall, och att socialtjänstens ansvar för detta ofta är oklart. De skyddade boendena har även i flertalet av fallen ingen information om vart kvinnorna som flyttat ut från de skyddade boendena tagit vägen eller hur det gick för dem. Studierna visar också att både hos kommunerna och hos kvinnojourerna finns brister i dokumentationen kring våldsutsatta kvinnor, och att uppföljning och långsiktigt stöd till kvinnorna saknas både i kommunernas och sjukvårdens arbete. Vidare visar forskningen att stödet som kvinnorna och barnen får oftast är beroende av vilken kommun de bor i snarare än av vilka behov de har, och att bemötandet av kvinnorna varierade utifrån personalens kunskap om våld mot. (Källa: Thörn, M. (2014), Våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Slutrapport från en nationell tillsyn 2012-2013, Inspektionen för vård och omsorg). Utbildning om kvinnofridsfrågor för personal som möter våldsutsatta kvinnor lyfts också fram som oerhört viktigt för att förbättra bemötandet och arbetet med våldsutsatta kvinnor. Dock finns det stora brister inom socialtjänst, skola, rättsväsende, hälso- och sjukvård och inom polisen gällande kunskap om våld mot kvinnor och om våldets mekanismer (Källa: Hoffer, R. (2010), Bemötande av våldsutsatta kvinnor som tillhör de nationella minoriteterna, verk 2008/332. Statens folkhälsoinstitut).

Utöver detta finns det en rad forskningsrapporter och kartläggningar gjorda under senaste decennierna. Några finner du via länkarna nedan.
Det finns en hel del forskningsrapporter och kartläggningar gjorda under senaste decennierna. Några finner du i länkarna nedan:

BRÅ
Brottsoffermyndigheten
Kvinnofridsportalen
Nationellt center för kvinnofrid
Riksorg för kvinnojourer 
Socialstyrelsen
Folkhälsoinstitutet
Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund
Tjejzonen
Tryggare Sverige
Origo
Länsstyrelsen Västra Götaland